I början av terminen var vi på klassresa till Köpenhamn där vi besökte konstmuseet Louisiana.
Museet hade en utställning av konstnären "Louise Bourgeois" som visade "Cells" som är ett av hennes stora livsverk. Utställningen i sig var helt fantastisk och jag blev oerhört imponerad av den slagkraft hennes konst har som kom i form av enorma installationer där rummen hade använts för att förstärka verkens karaktär. Jag ville först tolka utställningen själv utan att läsa på för mycket innan om själva utställningen och verken. Intressant var att se till de olika uttrycksmedium Louise använt sig av och av hur många de var. Dessa olika arbetssätt var alltifrån skulptur, glasblåsning, måleri, installationer, teckning, poesi mm. Många installationer var enorma stålkonstruktioner som i sig ställer i sig hög grad av kunskap inom just det hantverket. Likaså med glasblåseri och många av de andra Metoder som använts. Jag får direkt känslan av att Louise inte kan ha gjort alla delar själv utan att ett samarbete med andra konstnärer och hantverkare kanske har vart en del av hennes arbetssätt. detta är dock en egen tolkning. Det var helt enkelt en sådan enorm produktion som liknade hur en filmregissör arbetar med ett stort produktionsteam för att få fram sin slutliga vision.
Louise Bourgeois behandlar teman i sin konst som berör det undermedvetna, sexualitet, döden och kroppen. Själv kunde jag känna den röda tråden i Utställningen "Cells" berörde alla dessa teman med en stark koppling till kroppen och det undermedvetna. Cellerna representerar olika former av sinnestillstånd som målar upp en psykologisk och känslomässig förnimmelse av Louise subjektiva värld. Dessa känslor blev sedan en subjektiv upplevelse för mig som tog andra former vilket är ett intressant fenomen i sig. Verken i sig gav mig en genomgående känsla av viss ångest men som tog olika uttryck i vackra impulser format genom konstens olika språk.
Louise har förklarat att varje cell representerar olika typer av smärta men likaså att cellerna är sammanlänkade med en rädsla och att denna rädsla är själva smärtan. På utställningen fanns en av Louise Bourgeois kända spindlar. Louise började använda spindeln som symbol i sin konst på 90-talet och den går under namnet "Maman" som hyllar hennes moders styrka i starka metaforer kopplade till spindelns egenskaper som djur.
Den installation som gjorde störst intryck på mig var den stora stålburen med glaskulor vilka befann sig i olika nivåer inom buren. Dessa glaskulor symboliserade olika celler som för mig skapade en annan känsla av olika universum sedda utifrån en punkt där vi människor aldrig befunnit oss. Inspirerande var att Louise gjorde aktivt konst fram till sin död vid 98 års ålder och det var vid hennes äldre år som hon först blivit riktigt erkänd.
Lånad Bok
Det var svårt att hitta en bok då det fanns så oerhört mycket bra och inspirerande litteratur.
Till slut valde jag en bok som heter "Wiews" som visar konstnären "Roger Deans" arbeten och karriär. och han är fortfarande aktiv trots sin ålder på 74 år.
Roger Dean är framförallt känd för sina säregna skivomslag och många band använde sig av hans bilder under 70-80 talet, han är fortfarande aktiv trots sin ålder på 74 år. Även om det är skivomslagen som blev konventionellt erkända så arbetade Dean inom många olika områden som möbeldesign, arkitektur, skulptur och teckning och måleri. Han använde sig av annorlunda metoder som är svåra att identifiera även för ett tränat öga och han försöker medvetet göra sina tekniker osynliga. Teknikerna han ofta använder sig av är oljebad med olika kulörer och kollage med olika täckande ytor.
Jag hade själv velat pröva oljebad med färger och det var otroligt spännande att se hur han använder sig av dessa för att skapa sina unika miljöer, bakgrunder och motiv.
Här är ett par exempel från skivomslag Roger Dean har designat.
Även om det är skivomslagen som blev konventionellt erkända så är han inom konstvärlden känd för sin innovativa arkitektur, möbeldesign och bildskapande. Dean använder i sin konst element av historia, fantasy, science-fiction, och det undermedvetna som genomsyrar hans arbeten och hans arkitektur. Dessa kan ofta ses som framtidsvisioner i förverkligat tillstånd.
Något som verkligen inspirerar är att Roger Dean inte följde någon trend eller konströrelse vilket gjorde hans verk unika och udda. Roger Deans arbeten inspirerade dessutom musikbranschen och filmindustrin. Miljöerna i Filmen Avatar har inspirerats av Roger Deans landskap som återfinns i hans verk. Utöver detta har han arbetat med bokomslag och tv-spelsomslag framförallt under 80-tal. Tv-spelsklassikern Tetris omslag är designat av Roger Dean.
Dean utbildade sig i sina tidiga år inom industriell design, därefter studerade han silversmide och möbeldesign. Det är otroligt att se Deans mångfald och hans kunskaper inom de olika hantverksområden han rör sig inom. Dessa kanske kan ses som bidragande faktorer till varför att hans visioner kan ta så vågade mått och kan förverkligas inom så många områden, detta då han inte är begränsad av praktisk kunskap i uttrycksmetoder.
Genom att ta del av Roger Deans karriär och hur han arbetat får det mig att tänka på hur lärorikt det är att pröva och undersöka olika metoder inom det kreativa skapandet. När någon lär sig och strävar efter nya arbetsmetoder, tekniker och tankesätt kommer dessa i slutändan integreras och ge den skapande större frihet i att närma sig sin vision oavsett storlek mentalt eller fysiskt.
Roger Dean är fortfarande aktiv trots sin ålder på 74 år och den sista bilden ger en tydlig bild av hur hans storskaliga arbeten kan se ut.
Utställning 2.
Hasselblad and the moon.
Utställningen "Hasselblad and the moon" Var en intressant upplevelse som belyser kamerans utveckling och Hasselbladskameran specifikt. Människans första steg på månen togs av en hasselbladskamera som astronauten Neil Armstrong hade monterat på sitt bröst. Just denna rymdexpedition gick under namnet "Apollo 11" vilket i sin tur var en viktig del i kalla kriget just för att USA kunde bevisa i bilderna från månen och rymden sin tekniska utveckling gentemot Sovjetunionen.
Något som slog mig är att Neil Armstrong inte var någon professionell fotograf men genom en fantastisk kamera och ett unikt motiv lyckades han skapa flera Ikoniska bilder från rymden som människan tidigare aldrig hade skådat, för första gången kunde vi se våran egna planet som en ensam kropp i kosmos.
En tanke jag får på utställningen är att motivvalet för mig är viktigare framför teknisk prestanda. Placerar sig en fotograf sig i en intressant miljö och tar en bild kan det ses som att bilden automatisk kommer bli intressant. På utställningen blev jag absolut mest imponerad av att människan vart på månen och kunna se detta med egna ögon genom en bild. En tanke som slår mig vid dessa bilder är först och främst inte kamerans tekniska prestanda och bildens fina kvalitet utan motivet. Bilderna är självklart fina rent kvalitetsmässigt vilket förstärker intrycket ytterligare.
Intressant att se till här är att det finns många som förespråkar att hela månlandningen är riggad och att bilderna är noga tagna i studio. En annan rolig trivia är att Stanley Kubrik gick offentligt ut strax innan han dog och sa att det var han som hade tagit bilderna på månlandningen i studio anställd av USA:s regering och utförde fotograferingen i samarbete med Nasa (USA:s rymdorganisation som ansvarade för Apollo expeditionerna). Jag förespråkar inte att detta har hänt men intressant att se till är att Stanley Kubrik i de flesta av sina filmer fick låna objektiv av Nasa till sina enorma vidvinklar som han inte kunde få fram med något annat objektiv, varför han fick låna dessa objektiv tycker jag är en kul och intressant tanke. Nog om detta.
Det jag vill komma till är att man skall alltid ställa sig kritisk till det man ser och inte ta allt som universella sanningar för att det visas på en bild. Detta får mig direkt att koppla tankarna till retuscheringen i reklambilder samt hur dessa vinklas bilder genom manipulation. På detta sätt förvrängs det vi ser och framför blir ungdomar och barn offer för detta i film och reklam. Dessa typer av bilder är perfekt att ha i bildundervisningen i skolan om man vill inta ett samhällskritiskt perspektiv, samtala kring könsnormer, sexualitet, klass mm.
Kul är att se utvecklingen Hasselbladskameran haft genom tiderna och inom vilka områden den verkat. Kameran var först aktiv inom flygplansspaning för att sedan övergå till en kamera anpassad för fågelskådning för att sedan användas i rymden till sist för att utvecklas till en civil kamera för amatörer och professionella fotografer.
Det årliga internationella Hasselbladspriset är ett hedersfyllt internationellt pris som Fotografer tilldelas för framstående fotografisk gärning med en prissumma på 1 miljon kr.
Här är avslutningsvis en bild på paret Hasselblad där de går igenom fotografier från månlandningen 1969.
Utställning 3.
Stadslandskap.
Utställningen stadslandskap finns att se på Göteborgs konstmuseum. Det är en stor blandning av olika konstnärers verk och utställningen där alla får visa sin version och bild av stadslandskapet. Det är många vardagliga miljöer satta i intressanta kontexter som gestaltas genom olika medium. Teknikerna som återfinns på utställningen är installationer, måleri, skulptur, animation, arkitektur samt modellbygge, fotografi samt grafik.
Det var kul att se att det var både gamla och nya verk som fick vara med vilket gav en kontrastrik bild av vad stadslandskapet är, hur det tolkas samt hur det förändras genom tid och rum likt en organism genom utvecklingsspiralen.
Det var intressant att se hur det offentliga rummet användes både som verktyg för människor att uttrycka sig inom och igenom det. Ett bra exempel på detta är gatukonsten som utställningen gav utrymme för. Det var en installation som visades där någon tagit en cykel och byggt om till en portabel målarmaskin som laddats med olika sprayfärger. Sedan cyklade skaparen runt och ställde sig vid lämplig plats för att sedan låta sin maskin göra en rörelse som gick i en stor båge över t.ex en vägg. Med de valda färgerna blev det en fantastiskt fin regnbåge. Detta motiv kunde sedan flyttas runt på stadens olika väggar och och använda sig av det offentliga rummet som målarduk.
Gatukonsten är intressant i den benämningen att den bekämpas ständigt genom polisinsatser, sanering, övervakning vilket gör kontexten spänningsfull. Trots bekämpningen från staten så sipprar gatukonsten ut genom försöket att kontrollera den. På samma gång betalas och stöds bilder av reklam som visas i det offentliga rummet i hållplatser, på byggnader, i spårvagnar, överallt. Innan gatukonsten blivit uppmärksammad på senare tid och tagit steget in i stadens egna konsthallar har graffitin varit ständigt närvarande. Som liten trivia kom graffitin till Sverige runt 1985 då den inflytelserika filmen "Stylewars" nådde oss och inspirerade dåtidens ungdomar i ett helt rent Sverige som aldrig hade mött fenomenet tidigare. Filmen visar New Yorks graffitiscen och stadens urbana liv i en transparent vision sedd från graffitikonstnärerna själva. Där hade kulturen redan vart etablerad sedan 70-talet.
I utställningen var det intressant att se allas subjektiva version och bild av stadslandskapet och att så mycket fin konst gjorts av staden som inspiration.
Om man som lärare skulle upptäcka att ungdomar i sin klass har ett intresse för graffiti skulle man i bildundervisningen kunna fånga upp dem och låta dem göra lagliga graffitiprojekt i skolan eller utanför för att hindra att de hamnar i kriminella aktiviteter genom att de utövar sina färdigheter på stadens väggar. Graffitin kan vara en inkörsport till annan kriminalitet och det är synd att staten och skolan inte har mer lagliga projekt och väggar för ungdomar att uttrycka sig på.
Utställning 4.
Tove Jansson. Lusten att skapa och leva.
Själv har jag innan vart mycket bekant med Mumintrollen som många andra barn och tittade mycket på filmerna när jag var liten och de gick rakt in i hjärtat. Men faktiskt så har jag inte haft någon vidare kunskap om Tove Janson. När utställningen började här i Göteborg och alla pratade om Tove Janson förstod jag inte vem hon va tills Amanda i klassen sa att det var Skaparen av mumintrollen.
Så är det ibland, och det gör det extra fint tycker jag. Just att jag känner så tydligt och varmt igenkännande till mumintrollen och att på så sätt har jag tagit del av Tove Janson i hennes fantastiska inre värld och upplevt en del av henne genom hennes sagor och illustrationer.
Ja är faktiskt glad att jag inte visste någonting om Tove förutom att hon var finsk vilket sporrade upp min entusiasm för att gå på utställningen.
Att Tove arbetat inom så många olika områden var otroligt intressant att ta del av och det gick att se hela hennes utveckling som estet.
Något som gör hennes konst och mumintrollen så populära världen över är kanske just för att hon är fördomsfri genom sina sagor och lyfter viktiga frågor kring natur, livet och kärlek på ett hoppfullt sätt. Utöver detta är har hon en fantastisk fantasi som hon vårdade och närde till fullo.
Det var intressant och inspirerande att se alla hennes andra verk och hennes oljemålningar gjorde stort intryck på mig. Här kunde man se vilket fantastiskt ljus hon kunde fånga i sitt måleri där högdagrar och skuggor kompletterade varandra med stark visuell effekt.
Något som värmde mig var att se alla små barn springa runt och va helt uppslukade av alla Muminillustrationer och det fanns tillockmed en avdelning med mysiga små sagohörnor där vuxna och barn samlades för sagoläsning.
De hade på utställningen en workshop där de små och vuxna kunde skapa kring Mumin fenomenet vilket var en populär del. Här är det klart och tydligt hur en intressant miljö och inspiration som i detta fallet var Mumin och Tove automatiskt sätter igång människor att vilja skapa, framförallt barn.
Tove Jansson har förutom Mumin illustrerat en mängd andra litterära verk. Några av dessa är J.R.R Tolkiens "Bilbo" och "Alice i underlandet".
Tove Jansson har dessutom arbetat flitigt med att illustrera i en rad olika tidskrifter.
Mumin berättelserna har hon författat själv.
Det går verkligen att känna hur mycket hon uppskattade sitt arbetet och det är alltid en enorm inspiration med människor som vågar vara sig själva och följa sina drömmar.
År 1966 vann Tove Jansson H.C. Andersen-medaljen som eloge för hennes författarskap inom barnlitteraturen och 100 års minnet av Tove Jansson hedrades med att en park i Helsingfors fick gå under namnet "Tove Janssons park.
Jag går slutligen ifrån denna fantastiska utställning fylld med värme, inspiration och ett stort leende.